Förra onsdagen var jag helt övertygad över att jag hade fått en blodpropp.

 

Veckan innan det hade min vänstra arm börjat kännas konstig, som om blodflödet hade blivikt lätt stoppad på vägen ut mot handen. Trodde jag hade sovit på den eller klämt en nerv men gick i flera dagar med detta och med en konstig molande smärta - inte jättemycket men det kändes samt väldigt diskreta stickningar i handen.

Klart tanken slog mig, att det kanske var något med hjärtat så jag ligger på övervikt, har haft högt blodtryck och har läst överallt att det är i vänstra armen det kan kännas om det skulle vara något men försökte inte tänka för mycket på det.

Jag läste på mer och mer om blodpropp, hjärtinfarkt och attack bara för att vara på den säkra sidan liksom! Det är ofta lätt att tänka "det händer andra men inte mig" och trots min ålder så vill jag ändå vara säker.

Men mycket stämde inte riktigt in faktiskt.

 

På onsdagen förra veckan så triggades min oro ännu mer under hela morgonen (då jag jobbade) och när jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen efter jobbet för att få träffa en läkare så kändes det så otroligt i hela bröstkorgen, sån stark ångest, nervositet och oro. Vid det här laget så kändes det i hela armen och ända upp i nacken på vänstra sidan. Det kändes verkligen som att jag var riktigt sjuk, att det verkligen var något som var fel nu.

Jag slutade jobbet vid 11 och gick utan att äta lunch, ringde vårdcentralen och bad de ringa upp en halvtimme senare.

Åkte till Hjalmar för att gå till Emmaus med Angelica och berättade hur jag kände mig. Hade mitt headset i hela tiden så det skulle vara lätt att höra vad de skulle säga.

En kvinna ringde upp och jag berättade hur jag mådde och allt jag hade upplevt.

 

Hon sa att en blodpropp i min ålder är väldigt ovanligt och jag sa även att jag inte åt p-piller (då det kan vara en orsak) och att jag har högt blodtryck i familjen och eftersom jag kände det här i armen och upp i nacken så sa hon att hon tyckte att det lät som muskelspänningar och om det hade vart en blodpropp så hade jag mått betydligt sämre.

Vi la på (jag var dessutom fortfarande listad på vårdcentralen i Gamlestan så kunde jag inte komma till Friskväderstorget som jag listat om mig till men det hade inte gått igenom än).

 

Efter samtalet så släppte verkligen allting och hela jag kändes som normalt igen. Ingen smärta eller tryck över bröstet, då jag i princip nästan oroa ihjäl mig så att det kändes som att det var fel på hjärtat. Helt sjukt vad man kan göra mot sig själv!

 

Efter det har jag inte känt av något, bara att jag är lite stel i axeln och nacken då jag kommer på mig själv att höja vänstra axeln ibland. En av mina kollegor sa att hon känt samma sak. Det är tyvärr så i min bransch med mycket bärande och tyngd, dag ut och dag in.

Får ta och köpa lite tyngder att jobba upp musklerna med!

 

Men jisses vad skräckslagen jag var där ett tag, bland det jobbigaste jag vart med om. Men nu mår jag prima!

 

/M